Hem Om båten Styrelsen Forum Tips Bli medlem Medlemsinfo Arkivet

Foto: Oscar Egerö.   Om båten Fakta Längd: 12.30 m Vattenlinjelängd:  9.20 m Bredd:  2.52 m Djupgående  1.52 m Deplacement 3.100 kg Kölvikt: 1.550 kg     Segelarea Storsegel: 23 kvm Genua 1: 28 kvm Genua 2: 22 kvm Kryssfock: 14 kvm Spinnaker: ca 70 kvm Fler uppgifter och ritningar kommer att publiceras senare. Sven-Erik Bränges, S-1 historia om Passadens födelse. Historien hur en vacker segelbåt blir till. Detta är min version hur jag en vacker dag sjösatte och mastade på Passad nummer 1. Det började egentligen med att när vi var på väg från Åland i vår M30:a och överraskades av regn och gammal sjö. Det hade blåst kuling i flera dagar så vi låg inblåsta och väntade på bättre väder. Det här var i början på 70 talet och väderleksrapporterna var inte lika tillförlitliga som i dag. Vinden skulle avta och vädret stabilisera sig så vi gav oss iväg. Besättningen bestod av mig min dåvarande fru Fia och vår 1,5 åriga son Magnus. Det blev en blöt resa när vi äntligen kom över på svenska sidan och kom in till Granhamn så var allting blött, och när jag säger allting så var det allting. Som tur var så kom solen fram så båten tömdes på ”allting” för att det skulle torka. Då sa Fia, nu säljer vi M30:an och skaffar något i plast, det skulle vara tätt, hade man sagt. M30:an såldes och nu började jakten på något nytt. Eftersom det här var glada 70 talet så hade det börjat byggas båtar i varje skjul. Då bankerna inte förstod att det var på utlåning av pengar man tjänade pengar på, så var enda chansen att få en båt, var att bygga den själv. Man byggde Sveakryssare på Lidingö, RJ 85 och B31 i Tollare bruk, Topas i Årsta, Rival i Södertälje, det byggdes båtar lite varstans. Att gå in i dessa lokaler var en prövning det luktade plast lång väg och det enda utsug man hade var oftast en dammsugare. En av de båtar jag fastnade för var Rival 22 men den var trots allt lite trång i ruffen och så var det långt till Södertälje. Året var 1974, då inträffar en lustig episod, vi träffade på Olle och Lena Liedstrand som också seglade M30. Vi brukade gasta åt varandra på vissa race i Mälaren, Olle berättade då att de hade ett ”projekt” på gång tillsammans med Janne och Ludde som jag också träffat tidigare på olika kappseglingar. Olle hade fått tillgång till ritningar på en Rival 30 utav sin farbror som ritat Rival 22. Janne och Ludde som seglade R8 tyckte att den var för stor och dyr, de ville ha något mindre var för sig och eftersom de kände Olle och låg i samma klubb i Bällsta så var saken klar. Olle tyckte naturligtvis att vi skulle bygga Rival 30, så någon vecka senare, så hade vi bjudit hem Olle och Lena till oss. När Olle sedan rullade ut ritningarna så blev vi klart intresserade, vi beslöt att bygga denna båt. Janne och Ludde hade fått tag på en gammal lokal på Archimedesvägen i Bällsta, där hade man tillsammans med Olle slagit ut spanten och kölsträckt den blivande ”Pluggen” den som sedan skulle ge ”Formen” till att plasta båtar i. Det dröjde inte länge förrän, nyfiken som man var, åkte upp till Archimedesvägen gluttade på dörren och såg linjerna och formerna till den blivande båten. Efter det var jag såld. Några veckor senare stod jag själv där med en jättelång slipkloss och slipade och slipade. Så höll vi på i veckor slipa, måla, spackla, slipa o.s.v. Det här skulle bli den bästa och snyggaste segelbåt som någonsin tillverkats. Olle hade skaffat långa smala ribbor som lades efter skrovet för att se att det ”turade” d.v.s. inget ljus fick slippa igenom. Problemet var att pluggen var av trä och trä rör sig, så varje gång vi sa, imorgon sätter vi igång att vaxa för att plasta formen, så hade trät rört sig. En kväll tog Ludde beslutet, nu sätter vi igång, oavsett hur Pluggen ser ut i morgon. Så blev det, nu skulle vi plasta, vi litade på Ludde och Janne som tagit fram en liten släpjolle i plast något år tidigare som hette jo Tufa-jollen. Efter ytterliggare några månader på så var formarna färdiga för att gjuta den första båten. Frågan var vem, är tillräcklig tokig för att bli försökskanin. Ludde hade svaret, det skulle bli jag. Eftersom jag alltid tyckt att vitt är ”albinos” så därför blev den gul, eller var det så att det var på påskdagen Ludde lade gelcoten i formarna. Då vi alla hade vanliga jobb att sköta på dagarna så skedde allt bygge på kvällar och helger. Den stora dagen var 1:a maj 1975 då skulle den första båten d.v.s. min båt plockas ur formarna. Många hade samlats för att bevittna denna händelse. Det hör till saken att under hösten och våren gick ryktena i båtkretsar att en ny skärgårdskryssare, Rival 30 var på gång i Bällsta. Så varje kväll dök det upp nya människor som ville kolla vad som var på gång. Det var inte bara eventuellt nya båtbyggare, det kom också folk som själva hade byggt eller höll på med något bygge. Det märkliga var att när vi stod inför ett nytt problem i bygget, så öppnades dörren och in kom något som hade svaret på frågorna. Speciellt kommer jag ihåg Gunnar Maxe, en stor jättesnäll kille som var lärare vid skeppsbyggnad på KTH. Hans mentor var Tord Byquist, som ritat Rapiden ”den bästa båten” som konstruerats enligt Gunnar. Själv hade han naturligtvis byggt en egen Rapid uppe i Arvika. Gunnar, viste allt om hållfastighet och hur många lager som skulle läggas här och där. Han införde även en ny måttenhet ”ölburken” ex. en ölburk under skarndäck börjar balsan o.s.v. Den 1:a maj var den stora dagen då första skrovet skulle ut ur formarna. Många hade samlats för att bevittna händelsen. Detta firas också med Champanie förstås. När vi sedan skulle dela på formarna så slog vi in träkilar mellan formhalvorna, sedan small det till och ena formhalvan släppte. Nu skulle vi bara få ut båten från den andra formhalvan, men det lyckades inte. Vad göra, då kom en kille in genom dörren som byggt plastsexsor, när han såg våra bekymrade miner tog han kommandot. Han sågade upp remsor av masonit som han slog in mellan skrovet och formen, till det använde han en stor slägga, då gick jag ut. Jag klarade inte se hur min båt skulle bli förstörd. Snart hörde jag ett sus och gick in, där låg hon och glänste, inte en skråma fanns på friborden. Det var den vackraste båten på jorden. Nu började också arbetena med däckspluggen samtidigt som skrov nr 2 påbörjades. Under sommaren och hösten tillverkades ytterliggare 5 skrov. Nu var det allvar, varje kväll så var det full aktivitet i lokalerna och vid fikabordet skedde stora saker, vilken motor skulle vi ha, var skulle vi köpa segel o.s.v. Den som la ned ett jättearbete var Wide nr. 3. På nätterna då vi flesta sov, så skrev han byggnadsbeskrivningen samt ritade alla rostfria beslag. Detta gjorde att alla båtar blev lika, det enda som skilde var hur duktig man var att rolla ut plasten. Söndagen den 26 oktober 1975 bildades Svenska Passadförbundet på Tufa Marins kontor av de 8 första byggarna. Då bestämdes att namnet skulle vara Passad samt även hur loggan skulle se ut. Vi valde också en interimstyrelse bestående av en ordf. undertecknad S1), sekreterare Wide (S3), kassör Bele (S6) och en klubbmästare Dick (S4). Vi valde också en teknisk kommite för att styra upp Klassbestämmelserna. Det första däcket göts påsken -76, och nu blev det hets, målsättningen var att sjösätta den första Passaden i mitten av maj. Lördagen 15 maj tidigt på morgonen klockan 5 träffades vi några stycken på Tufas kontor, Ludde hade hittat en flaska Cognac hemma som vi delade, i dag skulle Passad nr 1 i sjön. Anledningen till det tidiga klockslaget var att vår traktorförare Olle Lindström (S14) inte vågade köra ned till Bällsta båtklubb, där vi skulle sjösätta, när det var trafik på gatorna. Allt gick väl, tal hölls och alla hurrade, många vänner och bekanta hade letat sig fram till Bällsta denna vårmorgon. Hon flöt precis så högt som vi hoppats, därefter påbörjade påmastning samt anpassning av vant och stag. Vid lunch hade man dukat långbord i ett av båtskjulen, sill, potatis och tillbehör. Där startade en fest som inte slutade förrän sent på natten. Söndag provsegling, gissa om vi alla var spända hur skulle hon balansera, hur högt gick hon i vind, var hon snabb nog? Varför hon kom att heta Zoom, jo har man två smågrabbar, så duger det inte att komma hem och föreslå att hon skall heta Julia eller något annat fjantigt namn. Vad hade vi för referenser när vi byggde Passaden? Jo det var M30 ”en riktig segelbåt” snabb och vacker men alltför trång. Kunde vi bli snabbare en denna förebild? Det var med spänning vi ställde upp på de flesta race i Mälaren. Wide hade sjösatt S3 och han var också sugen på kappsegling, problemet var att vi hade bara en spinnacker, som vi lånade från Tufa. Så varannan kappsegling fick jag och varannan fick Wide låna denna. Hur gick det då för oss, jo de gånger jag hade spinnen så vann jag och Wide kom två, och vice versa. Passaden hade gjort succé! Inte undra på att jag har den kvar än i dag. Vid tangentbordet Sven-Erik (S1)